Lite lycka, lite glädje. Spelning imorgon, stora scenen på grand!
‘Finner inga ord för dig, det är någonting med dig.. du ger mig ett lugn och helt plötsligt spelar ingenting någon roll längre. Det är otroligt att du står ut med det som så många andra valde bort och för det är jag förevigat tacksam’
Like the coward I am, I hang my head.
And you lay careless your head on my chest,
And don’t even look at me looking my best.
And all these things I can’t describe,
You would rather I didn’t try.
But please don’t cry, you liar!
Oh please, don’t cry, you liar!
Att kriga så hårt för att inte vara som dom andra. Att göra allt i sin väg att undvika falla dit. Att bli tvingad av ett samhälle, av staten, av lagen att vara miserabel. Att inte få gå vidare med sitt liv. Att få sitta och förklara sig gång på gång. Att inte bli trodd. Att inte bli förstådd. Att bli iväg skickad är idag min största rädsla
Mycket tid går åt att repa inför spelningen på Grand. Otroligt glad att Claes ställer upp och spelar bas, det låter redan hundra gånger bättre. Finner ingen motivation till att skriva i den här bloggen. Det här bloggen känns lite som en dagbok som jag vet att min flickvän tjuvläser, så jag skriver bara vad ni vill höra. Inte ofta det är mina egna tankar… Det är era tankar
Ibland när jag tänker tillbaks på saker jag gjort växer en klumpen i magen. Jag kanske har varit för rak, för hård eller bara allmänt känslomesigt oengagerad.
Om du använder dig av uttrycket “vad gör vi, nu kör vi” hatar jag dig! Om du använder dig av uttrycket “utgång på ingång” borde du ta ditt ansvar och skjuta dig själv.
Att ligga helt utslagen i en säng har aldrig känts bättre. Musiken som spelas får håret på armarna att resa sig. Jag tänker mig in i störda situationer men slutar genast. Jag är rädd att någon ska läsa mina tankar och tro att jag är sjuk i huvudet så jag tänker för mig själv -”Om du kan läsa mina tankar kom över på en fika, så kan vi läsa varandras tankar”
När jag kollar på mitt liv idag kan jag inte undgå att se hur mycket av det jag kastat bort. Att göra aktiva val är en del av livet, att däremot bara göra fel val är något jag har svårt att acceptera. Jag slutade snusa för 5 dagar sen, bra tänker ni, bra tänker jag! Sen slår det mig, bra? Vadå bra? Jag har inte gått såhär länge utan snus på över 10 år. Är det bra? Det är pinsamt.
Jag är medveten om att jag med största sannolikhet aldrig kommer lyckas med det jag vill syssla med resten av livet. Jag är lika medveten om att jag säkert kommer bli den där killen som jobbar på något lager för att försöka försörja sin familj medans min fru/flickvän kommer tjäna tre gånger min lön. Den brinnande passionen av att vara unik är någon vi alla fått inpräntade i huvudet sen barnsben. Att alla är olika. Att alla ska vara olika.
-”Hur rolig hade världen varit om vi alla såg ut och var likadana” (klassiskt lärare i 2B)
Nu till summan av kardemumman: Vi är alla likadana, vet du hur jag vet? Jag vet för att du läser det här. Jag är en patetisk människa som med största sannolikhet inte kommer göra något av mitt liv. Men att du lägger ner energi på att läsa allt det här tyder på att du är precis som mig. Sen har säkert du en blogg och i sin tur skriver något ännu mer patetiskt som någon lägger ner energi på att läsa.
So here’s to living life miserable.
And here’s to all the lonely stories that I’ve told.
Maybe drinking wine will validate my sorrow.
Every man needs a muse and mine could be the bottle.